Brons vid Danska nationella touren

Peter Karlsson och Albin Lindblad lyckades under vintern att få platser till Kokkedal open, en deltävling i Danska discgolftouren. Spelare från fem länder fanns på plats och som B-tier gavs vi spelare på ett väldigt bra arrangemang. Gratis frukost båda dagarna, massor av funktionärer med gröna/röda flaggor längs banan och om man pinsamt nog hamnade i bushen så fanns en färgglad vimpel på plats för att hitta den direkt. God service! 

Vi hade längtat efter denna tävling länge då Danmark alltid är exotiskt och gemytligt, dessutom har vi tävlat på denna banan flera gånger tidigare. Fredtoftens frisbeegolfbana, som den heter uppvisar inga skrämmande längder generellt, men ruggigt många höjdmeter. Av de 18 korgarna står hela 14 på sluttningar eller med sådana nära bakom korg. Några hål är häftigt spektakulära (se bild hål 7).

Våra förhoppningar var olika. Albin som påbörjat året lite ojämt, men ändå varit etta och tvåa vid t.ex Trädträffen var optimistisk. Tyvärr blev den andra rundan en katastrof beroende på puttar som inte ville i, med följd av nedförsrull och tuffa svåra returer. Det är mänskligt att bli osäker och skakis när man missat några inledningsvis. Runda tre på söndagen blev ändå en upprättelse och ca 140 ratingpoäng bättre. Strategin var då "fegt" parspel, vilket räcker långt på en sån här bana. Trots allt skönt att få sluta med flaggan i topp och veta att spelet finns nånstans där. 

Jag (Peter) velade in i det sista huruvida en start var möjlig. Tre avreggningar hade redan skett denna säsong pga av följande skavanker. Sju veckors lunginflammation, två månaders haltande pga inflammation i höften och nu tio dagar innan två dagars vistelse på sjukhuset med en rejäl magblödning där blodvärdet åkt i fritt fall. Efter två rundor ligger jag tvåa i MP60, fyra kast till godo på ett par som efter några finalhål utökas till fem kast i marginal. Märkligt då sömnen varit obefintlig pga höften och därmed noll meter i ansats. Då sker raset! Ett griplock ut i skogen och räddad sjua samtidigt som de andra spelar fyror. Kort därpå ett till synes perfekt utkast som tar en osynlig gren och rullar ner i en porlande ob-bäck. Bye bye till medaljerna och en fjärdeplats. Kanske väntat ändå med tanke på tillståndet. MEN eftersom det var svårt att hålla koll i den ovana appen i ett konstant kylande regn så var det ingen som direkt hade koll i finalgruppen. Då visar det sig att jag trots allt blivit trea endast ett kast från silvret (och prispengarna). Blev känslosamt berörd att det inte var förgäves, att smärtan i höften som så nära fick mig att bryta ändå lönade sig. Det är en otrolig skillnad att bli trea istället för fyra även om det är en liten division. Jag skiter i den klart sämre ratingen rundorna gav, de andra var ju heller inte bättre. Jag fick den unika åtråvärda Kokkedalmedaljen som är omtalad, med en dansk viking som drivar ut. Riktigt nice att få kliva upp på prispallen till ovationer från våra bekanta danska discgolfvänner. En lättad bilresa återstod av helgen. Det blir fler danska besök denna säsong, joina!  

Resultat Kokkedal Open 2023

MPO
39. Albin Lindblad (65,72,58) +21

MP60+
3. Peter Karlsson (63,64,69) +22