DEJLIG DISCGOLF I DANMARK !

DEJLIG DISCGOLF I DANMARK ! KFK var i helgen representerade vid den uppmärksammade tävlingen på den blott en månad gamla banan i staden Fredriksværk på nordvästra Sjælland (tillhörande Halsnæs kommun, och historiskt känd för sin krutfabrik). Banan är skapad av en av landets discgolfprofiler Martin Spliid. Danskarna håller god klass och ni insatta känner till deras största professionella stjärna KJ Nybo som nyligen kom tvåa i det inhemska nationella mästerskapet, där Martin kom just efter på en tredje plats. Jag pratade en stund med Martin som berättade att de fått ca 100 000 till att ordna till denna mycket fina niohålare. Om den blir en succé så är tanken att utöka den med ytterligare nio som då kommer att läggas i lite mer tight skogsmiljö. Nu utgjorde banan mest öppna ganska höjdkuperade hål. Korgarna var snygga blå Prodigy (som upplevdes lite stumma och gav oftare ut-returer än våra). Utkasten var väldigt bra, trots att det regnat mycket dagen innan. Breda fina konstgräsmattor med sand på gav tryggt och bra fäste. Ambitionen är att det skall bli Danmark bästa bana!

Via nätet gavs 45 spelare plats i turneringen. När vi tre anmälde oss fanns det 12 kvar. Summan ändrades senare till 52 platser, men flera stod i kö förgäves. Bortsett oss så fanns även USA representerat med ett par gubbar. Uppskattningsvis hälften var relativt nya spelare och precis som vid vårt Höstkast så uppmanades vi mer etablerade att ödmjukt guida dessa genom deras första tävlingsupplevelse. Startavgiften var på 150 danska kronor (185 svenska sisådär), och då ingick en specialtryckt turneringsdisc värd 110 :- I Danmark har under samma vecka en kampanj pågått som riktar sig mot att knäcka cancergåtan. Mängder av projekt och goda handlingar har genomförts och fått mycket plats i media via tv-galor, musikevenemang och andra event. Detta var alltså dansk frisbeesports bidrag, varför tävlingen hette DISCGOLF KNÆKKER CANCER.

En härlig evenemangskänsla möter oss när vi skall påbörja vårt tävlande. En stor scoutstuga används och ett par tält finns uppsatta, med allt från discförsäljning till kampanjmaterial om cancer. Gratis frukt och kaffe till de som vill. En lokal politiker håller ett mycket bra tal och hyllar entusiasterna till banan och tävlingen. Att utöva discgolf är ju ett sätt att faktiskt delvis förebygga sjukdomen i fråga. Jag har inga problem att lägga pengar på ett sådant här projekt då min mor just nu kämpar med sin variant och min jämnåriga närmsta arbetskollega sedan 20 år dog i juni av en annan. Målet för tävlingsledare Martin och övriga arrangörer är att vi discgolfare under dagen skall bidra med minst 10 000 kronor till forskningen via anmälningsavgifter, discförsäljning och lotteri där fina priser skänkts av sponsorer. Glädjande nog nåddes summan fick veta senare! Att sedan så många laddar upp med cancerogena cigaretter känns en aning malplacerat!

Nu över till tävlingen. Vi kommer att spela ett ovanligt litet spelformat, nämligen 10 hål följt av lunch, därefter 10 till. Formatet kräver skärpa direkt och alla förstår att det inte finns utrymme för mer än något enstaka onödigt misstag. Känns inspirerande och lite nervigt positivt. Fem spelare i varje grupp av olika nivåer. Jag får börja på hål tre och Albin och Fabian lottas in i samma (av tio!) grupp och börjar på hål 8. Igår kväll var vi och rekade hålen i regnet en stund. Alltid kul att ha bildat sig en uppfattning innan vad som väntar. Längden på hålen är korta och med rätt skärpa i drivarna så kan man nog ha tvåläge på alla hålen utom två tror jag. Detta är dock lättare sagt än gjort. Är på korgen för birdie redan på första hålet, men får nöja mig med en trea. Hålet efter lyckas jag dock sätta en halvlång putt och får höra ”Det er godt Peder!” eller nåt sånt. Fortsätter harva på med så kallade betongtreor och slutar så småningom tvåa i min grupp. Banans par på 32 underskrids då jag hamnar på 30. Alltid kul att få träffa övriga och höra deras scorer. Brödrakampen efter förmiddagen har Albin i bästa läget med en 29-runda och Fabbe på 31. Alltså är vi, hela familjen inom två kast. När vi rullar ner downtown för att spise så har vi ingen aning om placeringar, vi gissar på kanske 8 - 12. Tillbaks för samling igen visar det sig att Albin ligger trea och till applåder alltså ropas upp i Leading group! Jag är delad femma med fem andra! Och just därefter Fabian som sagt. Det känns kul och denna variant av ”blixtgolf” innebär ju väldigt små marginaler. Nu gäller det att vara så skärpt man kan!

En uppförsputt är alltid nervös. Kan ju träffa kanten och rulla ner. Här blev det en räddad trea efter att ha parkerat i trädet till höger efter utkast. Härligt böljade parklandskap som synes.

(Foto C. Lindblad)

Av de tio spelgrupperna så finns vi alltså spridda i den första, andra och tredje. Självklart inser man att många kan åka hiss både upp och ner mellan dessa. Tyvärr börjar jag lite för dåligt. Tar en onödig fyra och missar en birdieputt på 3,5 meter (blåste!), vilket inte är bra om man har höga intentioner. Resten går väl någorlunda. Är ensam om att göra en birdie på banans kortaste hål, men gör inga fler. Blir fyra i min femmannagrupp. Fabian vinner sin spelgrupp och kommer ifatt mig så att vi tillslut blir delade nior i tävlingen. Jag försöker läsa in kroppsspråket hos sönerna när jag ser dem på håll. Det är alltid svårt att läsa av Fabian som ofta uppvisar mer eller mindre samma sinnesstämning. Albin däremot går relativt lätt om spelet är tillfreds eller inte. Han verkar ganska cool det lilla jag kan se. Får veta att han fortsatt spela bra när det gällt som mest. Har tydligen gjort två boogies, men kompenserat det med fyra birdies! Han ligger fortsatt trea i ledargruppen, men i min (den andra divisionen) så har en haft en lyckad runda och avancerar upp till den slutliga tredjeplatsen. Albin verkar inte alltför nedslagen för det. Han kommer att dela den fjärde platsen med en amerikan. Dessbättre skiljer det två kast upp till bronset, då svider det inte lika mycket att man är nära. De tre bästa får fina generösa discgolfpremier i form av väskor och discar.

Tre Kalmar-gangstas i Nord-Sjælland! I mitten - The Man of the Day, Albin Lindblad nära pallen totalt som sistaårsjunior! Omgiven av tävlingens delade nior. Nöjda efter en häftigt aktiv helg (vi sprang ett motionslopp i Smørum, norr om København på lördagen) så bilar vi hemåt. Vi gjorde ju även en discgolfresa till Danmark hösten -15 och samma goa feeling infann sig även nu. Visst finns ett bra utbud på tävlingar på hemmaplan, men jag har alltid tyckt att det innebär en extra krydda att få delta internationellt. Att höra andra språk, prova andra banor, bo på vandrarhem och att gå in i en affär där mjölkpaketen ser annorlunda ut. För mig är Danmark alltid utlandet och exotiskt. Har i idrottsliga sammanhang tävlat i 17 olika länder och i frisbeesammanhang är de 7. Vore väldigt kul att få med fler kfk:are på lite utlandsäventyr en annan gång. Fredriksværk ligger bara trekvart från färjan över Öresund.

Resultat (52 spelare deltog):

/ Lillen