KFK vann utomlands!

För 13:e året i följd har disctillverkaren Discraft erbjudit tävlingstillfället ACERACE. Tävlingar arrangeras över hela klotet (massor i USA, men även i Australien, Nya Zeeland, Thailand och många europeiska länder), dock inte i Sverige under 2015. Evenemanget genomförs alltid mellan augusti till oktober och Danmark fick i år med två tävlingsplatser, Århus på Jylland och Hilleröd på Själland. Förutsättningarna är att Discraft lanserar en ny disc, en icke namngiven prototyp som om utvärderingen blir lyckad får ett“riktigt” discnamn. Samtliga år utom två har discarna fallit ut i belåtenhet. 

Spelformen är som namnet anger en hole-in-onetävling. Man flyttar därför fram de flesta hålen en del och beroende på vilken typ av disc det är så bestäms avståndet till korg. I år är den obligatoriska discen en putter varför den vackra banan Karnebo i kanten av den stora Gribskogen möter upp med hål över gissningsvis 23 - 60 meter.

På vägen till Danmark så hinns under lördagen även ett löplopp med i Skåne. Man måste ju till varje pris försöka konservera discathonformen inför nästa års KM! Har hyrt ett fint rum på vandrarhemmet i Hilleröd som bland annat är berömt för sitt mycket mäktiga slott, som vi kollat in vid ett tidigare Danmarkbesök. Känns för övrigt alltid nice och en smula hemmaplan att vara i Danmark samtidigt som det känns exotiskt. Jag har tävlat mycket i Danmark i många olika sammanhang och när det gäller frisbee så blir det för fjärde gången. För massor av år sedan så jobbade jag på Fyn (den mittersta ön i Danmark) under några månader så jag har relativt lätt att följa med i snacket, åtminstone på Själland (där riksdanskan gäller).

Vi provspelar några av hålen i skymningen kvällen innan arrangemanget och såväl jag själv som sönerna Fabian och Albin lyckas göra hole-ín-one på hål som var ca 35 meter. Vi matade då aviarer i förhoppning om att morgondagens obligatoriska puttdisc ungefär skulle bete sig liknande.

Tävlingsmorgon, och vi anländer i god tid för registrering. Vid alla AceRacetävlingar måste man anmäla sig senast tre veckor innan för att arrangören skall hinna få ut alla spelarpaket som ingår för startpengen på 250 :-

Detta kit är generöst. Alltid två snygga discar med årets tryck (flera färger att välja på), en unik minidisc, årets t-shirt samt lite annat som detta år innebar klistermärken, pennor, flasköppnare i form av discraftlogga mm. Sambo Carina ångrar att hon inte anmält sig. Ingen licens krävs.

Vi tre kastar in oss runt till varandra för att få så många kast som möjligt och därmed en hint över hur årets modell väljer att flyga. Ganska neutral med en liten tendens till överstabilitet anser vi.

Samling och genomgång just innan spelstart. Vi får då veta att de i Danmark väljer att spela med båda discarna vid varje hål, och då kastar samma spelare båda i följd. Ajdå tänker jag som gärna hade velat ha den ene som orörd turneringsdisc på väggen. Men inser snart att den kommer se okej ut även efter rundan, och att det går att skaffa fler, dessutom innebär det ju fler chanser att“eijjsa”. Noterar vid start att mina fördomar om danskarna infrias. Till synes seriösa spelare röker och dricker både en och två öl innan första kast. Dock är alla trevliga så verkligen ingen värdering kring något annat.

Jag hamnar i en fyrmannagrupp där alla är vänliga och uppmuntrande inför övriga. Vi har protokoll där varje spelare har två kolumner, den ena för ace, den andra för metallträffar på korgen i övrigt (som en skiljefrågefunktion vid lika många hole-in-ones). De övriga har inte kastat lika länge som mig, men två av dom är äldre. De kastar lite flaxigt, men lyckas ändå få in varsin metallträff efter några hål. Fasen vad orättvist känner jag lite inombords, även om jag givetvis hyllar med en ärlig och spontan applåd när de lyckas. Jag upplever att jag är ruggigt nära ace på några av hålen, och så viker discen av centimetrar innan korgen. Efter halva rundan ligger jag sist i gruppen, men bidar på något sätt min tid. Jag är så nära i de flesta av kasten och efter elva spelade hål får jag äntligen en metallträff och de andra gratulerar med high fives. ‘-Nu begynner vi!’ - säger jag och börjar först på hålet efter med ett ace mitt i korg. Vänder mig om till gruppen och påminner om ‘vad var det jag sa!’. Kastar igen och sätter ännu ett ace på samma korg!

Efter rundan samlas vi, närmre 50 deltagare för en kortare paus varefter vi åter får gå ut för en runda, nu i seedade grupper. Bäst av alla har dansken Tim på 4/2, dvs, fyra aces + två metallträffar. Med i finalen är också forehandkastaren Ashton från USA. Jag blir fjärde man in i finals femmannagrupp. Börjar lite halvknackigt, men efter en stund ramlar ett par metall in i mitt protokoll. Gör en mycket snygg hole-in-one på ett halvsvårt hål med mycket träd, där jag kurvar in den perfekt i korgen, nästan utan kedjenudd. Får nästan in andradiscen likadant. Ett par hål senare är jag åter vid mitt tidigare så lyckade hål där jag drämde i båda. Försöker memorera känslan och fokusera, släpper i väg discen i en till synes perfekt linje mot kedjorna. Den tar i på den högra delen (som man ju föredrar), men faller ur retfullt. F-n tänker jag, men är ändå lite nöjd med metallträffen. Disc två upprepar sig, men går i och stannar! Alltså tre av fyra ace på samma hål, det fjärde kastet i kedjorna och ut. Bra facit! Något senare får äntligen amerikanen sätta en efter att ha fått ihop hela elva metallträffar.

Jag får in ett par metallare till och svär till lite när till synes perfekta kast just går förbi retfullt nära. Försöksledaren Tim har inte fått in något mer ace och jag har fler metallträffar. Börjar för första gången tänka hög placering när det är tre hål kvar och blir lite nervös, men är ändå skärpt. Vinner denna kastgrupp, men inser att andra grupper mycket väl kan ha fått in många fullträffar. Jag är nöjd att få ha spelat denna trevliga tävlingsform i den vackra danska skogen, men är givetvis nyfiken på att få höra hur andra har lyckats. Jag kan ju faktiskt aspirera på en riktigt hög placering. Känner att det är så otroligt små marginaler. Nästa runda kunde jag likaväl hamnat på noll ace som på tio känns det som.

Pratar först med mina grabbs som är hyfsat nöjda där Albin under andra rundan passerade Fabbe i och med totalt fem metallträff mot lillebrors fyra. Jag är ännu oviss när tävlingsledaren kallar på uppmärksamhet. Lite introsnack sedan får jag höra att jag vinner AceRace Danmark 2015 på resultatet 4/5! Overkligt och fantastiskt kul! Fattar det inte. Får den fina discväskan och den mycket åtråvärda inplastade Championdiscen som enbart vinnarna kan erövra. Får applåder och folk kommer fram och gratulerar. Alla bjuds på grillad korv mm. Konstig känsla - jag tycker ju att jag borde satt fler, men saken är ju den att alla har den känslan över de korta hålen. Blir lite filosofiskt känslosam och tycker att jag kompenserats lite efter den mycket retfulla fjärdeplatsen vid VM i somras. Ett bra frisbeeår - SM-guld, SM-brons, tre grenguld och allrounden vid KM och nu AceRacevinnare av Danmark! Kul att ha det på cv:t!

Spelformen är fantastiskt kul och kräver ett annat golftänkande. Normalt kastar man för att hamna nära korgen, nu måste man gå för det hela tiden. Skönt också att slippa vara nervös för alla puttar då de ju uteblir helt. Visst är“vanlig” discgolf det“riktiga” som korar de mest kompletta spelarna, men likväl som man spelar matchspel, Lag-SM, pinngolf och pargolf kan man väl också tävla i discgolf genom hole-in-onetävlingar.

Som det stod på årets disc och tröja - RUN CHAINS OR GO HOME!

Unna dig en start under 2016. Kanske något för oss i Kalmar att arrangera? Gå in på Discraft AceRace egen proffsiga hemsida och låt dig inspireras.

// Lillen