SM dag 6 - runda 4 - Finalrundan

Så var det dags för finalrundan. Carlquist hade med marginal, men med ganska grova missar på sista rundan, tagit sig vidare. Med en betydligt tidigare starttid, så var det ett högre tempo som gällde denna morgon. Frukost, packning och utcheckning skulle hinnas med innan avfärd till banan och uppvärmning. Meteorologerna som i sin glaskula hade spått regn hela dagen hade lyckligtvis fel eller somnat på tangentbordet. Dock hade det kommit regn under natten och drivingrangen var blöt, med följden att det tar mycket längre tid att torka discar än man först föreställer sig. Efter att ha hivat ut alla sina discar, så ser det inte helt rätt ut. KC Avierna som används flitigt för många kast och inspel upp till 90m fladdrar och flippar märkbart höger. Rätt känsla verka saknas och alla discar får sig en omgång till. Snart sneglar Carlquist mot Brengesjö och caddie Norlin för att be om hjälp med ett par minuters letande av discar. Något uppgivet blev svaret att de båda verkade utföra mycket viktiga ärenden på sina mobiler… eller helt enkelt var tvungna att se alla FB-inlägg som skett i världen under natten.Ett par minuter senare kommer dock kavalleriet till undsättning för en mycket lättad Daniel då de precis som honom insett att det bara var minuter kvar till start…

-Dags för grupp 8:50. Och först ut på tee är Daniel Carlquist!

Applåderna smattrade eller ja, det tjugotal som stod där applåderade lite undrande vart denne Carlquist höll hus, samtidigt som han likt vilken Skälbytour som helst i just det ögonblicket lugnt glider upp på tee något andfådd efter en snabb marsch från drivingrangen. Snabb check av bagen, spela safe eller gå för birdie. Snabbt beslut för det säkra alternativet. Hål ett är ändå det femte svåraste, men med en dålig score spread, dvs. de flesta gör samma val och med ungefär samma resultat. En mjuk fairway driver kort om OB-sjöarna, klart.
Pang! En KC Aviar tidigt vänster på hål tvås smala fairway som kantas av ett oändligt antal vita björkar. Känslan från uppvärmningen ser ut att sitta kvar. Ett svårt inspel missas något och bogeyn är ett faktum.
Det följs upp av en något sne midrange som missar vattnet med en hårsmån. En tolvmeters putt upp på kulle som till stora delar omgärdas av vatten… Katjing! Självförtroendet ser ut att vara tillbaka.

Till hål fyra och ett genomtänkt discbyte som bestämts redan dagen innan i samråd med caddien Tony. Utkastet ligger perfekt på fairway inför ett kortare inspel och sannolikt en birdie. Tony ger snabbt instruktioner om en forehand för skipp mot korg, men Daniel får för sig att upprepa gårdagens backhand som lade sig mot stolpen, dock något snävare vinkel idag. Det skulle han inte gjort. KC Aviaren glider iväg 7m till vänster om korg och en missad birdie är snart ett faktum. Puttarna in cirkeln har helt enkelt på tok för kass träffprocent. Caddien håller god min utåt och fokuserar genast på nästa hål bara för att ännu en gång se en birdie puttas till bogey. Ja, vi vet alla vad han tänker inombords…!

Rundan fortsätter med stabilare spel, men fortsatt missade puttar. I gruppen går även Anton Lindh som håller ihop spelet väl med startfältets näst bästa score för dagen, sju under par. Anton är säkerheten själv runt green och sätter ALLA sin puttar i cirkeln och brer på med tre stycken utanför. Mycket imponerande! Carlquist slutar rundan två under par, vilket trots allt är 22:a bästa runda. Han hade tidigare under våren lovat Tony, som själv är puttspecialist, att ta några träningspass och bara putta några hundra gånger… Det hände uppenbarligen aldrig.

SM är över för den här gången. Våra resenärer är något trötta, men ändå tillräckligt nyfikna att följa ledarboll och tjata lite med övriga fältet och staben några hål. Innan det är avgjort är det trots allt dags att ge sig av de 120 milen hemåt. SM-guldet då? Jo, det togs hem för sjätte(!) gången av vår vän Anders Swärd från Västervik. Han utklassar sina närmsta motståndare med sju kast och mer. Nämnas bör att det då också skiljer 20-25 år i ålder till flertalet av dessa.Vad betyder detta? Utan att ta ifrån Anders något alls, så är återväxten i toppen fortfarande för snål. Trots större tillväxt och en bredare grund att på än, så har vi få toppspelare som kontinuerligt hävdar sig i världen, men även mot det äldre gardet som under sin storhetstid var av högsta kvalité även på internationell nivå med en rad medaljer och titlar på VM, EM och EuropatourenÄven silvret kneps av en veteran, Emil Dahlgren, som även han får spela Masters SM nästa år om han vill. Lite kuriosa är att Emil hade sin bror som caddie. Robert som själv är en hyfsad discgolfare leder STCC och har flera stora titlar inom racing. Linus Carlsson hittade inte känslan på Svart slinga och kunde inte mäkta med bättre än en sjätteplats. Det behövs fler Linus på den svenska discgolfscenen för att igen bli en kraft internationellt. Hur kommer vi dit då? En början är att komma ner på klubbens träning och lära sig bättre teknik och strategi. Du behöver inte ha några speciella förkunskaper eller hålla en viss nivå. Alla medlemmar i Kalmar FK är välkomna där! På kortare tid än ni tror kan vi gemensamt hjälpa till att bygga en starkare konkurrens inom vår sport.

Resan hemåt flöt raskt vidare i dryga tolv timmar. Det diskuterades vad för nya erfarenheter som skaffats och hur man skulle komma vidare. Vad som behöver tränas på och vad som faktiskt fungerade bra. Daniel konstaterade att tre färre missade puttar per runda enkelt hade räckt till topp-20. Oskar som hade överträffat sitt mål om att nå topp-100, funderade redan på nästa års SM. Hur skulle man få flera att våga komma iväg på SM? Särskilt de som redan var väl etablerade på de regionala tourerna. Att som Oskar våga ställa upp trots ranking bland de lägsta tio är en vinst. Och skulle man trots allt komma sist på ett SM, så är du ju faktiskt inte sämst, snarare 144:e bästa i Sverige!  

Resultat från runda 4
22. Daniel Carlquist -2

Placering totalt under SM
58. Daniel Carlquist -3
93. Oskar Brengesjö +7